Micael Bindefeld

Kungen av kändisfester har också sina djupa sidor

Micael Bindefeld är Sveriges okrönte kung av kändisfester. Alltid proper och med ett vackert leende på vimmelbilderna. Men allt är inte glitter, glamour och ytlighet. I trädgården – där han trivs alla bäst – är han inte rädd för att få lite skit under naglarna. För Modern Kommunikation berättar Micael Bindefeld om sitt trädgårdsintresse, om besvikna kändisar som inte hamnar på hans gästlista, varför han själv är nykterist, om kontrollbehovet och hur det är att vara småbarnsförälder sent i livet.

Som festfixare sitter du på makt. Du bestämmer vilka som är ute och inne när du bjuder till fest. Märker du av något lismande för dig hos kändiseliten?
– Visst händer det, men efter alla mina år i den här branschen ser jag igenom det ganska enkelt.

Händer det att kändisar blir förbaskade och känner sig förnärmade över att de inte har blivit bjudna till en fest?
– Vi har fått en del märkliga brev genom åren från besvikna människor som ifrågasatt varför de inte funnits med på gästlistan. Vi har faktiskt samlat på de där breven.

Blir du någon gång uppringd och utskälld?
– Det har hänt, men nu var det ett bra tag sedan.

Hur komponerar du din gästlista till olika evenemang?
– Egentligen är det inte så stor skillnad om du ska arrangera en fest för tio eller hundra personer, idén är densamma. Jag försöker vara oförutsägbar, vilket innebär att jag undviker att placera människor som redan är bekanta, eller har samma bakgrund, intill varandra. Det är när människor från olika bakgrunder mixas som magin uppstår. Sedan får man naturligtvis ta hänsyn till faktorer som vart man är och vilken dag det är.

Det har skrivits att det var du som uppfann den svenska kändisfesten så man undrar ju hur allting började och hur det har utvecklats?
– Jag vet inte hur mycket plats du har för den här intervjun, men det skulle bli långt om jag skulle dra hela historien. Det började med att jag arrangerade en fest för franska reseföretaget Club Med på legendariska Café Opera 1987. Det var första gången Café Opera abonnerades för en privat fest, vilket väckte så stor uppmärksamhet att det blev löpsedlar i kvällstidningarna. Den uppmärksamheten gjorde att jag fick uppdraget att arrangera galapremiären för filmen ”Vem satte dit Roger Rabbit?” och det blev väldigt lyckat. Sedan har det fortsatt och idag består mitt företag av både PR och event, där vi förpackar budskapet på ett sätt så att crossovern ska ge kunden bästa möjliga marknadsföring. Vi är sammanlagt 24 anställda i företaget.

Du arrangerar fester med glitter, glamour och inte minst en del alkohol. Men själv är du helnykterist, vad ligger bakom det ställningstagandet?
– Ja du, det kan man fråga sig. Ingen speciell anledning, egentligen. Jag är uppvuxen i en familj där det var väldigt sparsamt med alkohol. Sedan ligger det i min personlighet att jag inte vill tappa kontrollen, vilket man gör om man är berusad. Det mest fascinerande med att inte dricka, är att jag alltid måste förklara varför jag inte dricker. Men det är lite synd att jag inte lärt mig dricka vin eftersom jag är intresserad av matlagning.

Du har synts på åtskilliga bilder i festsammanhang i kvälls- och veckopress genom åren, men ändå har du varit relativt okänd, i alla fall kring vem du är privat. Har det varit en medveten strategi och i så fall varför?
– Ja, absolut medvetet. Jag tycker att jag bjussat på så mycket annat, så jag har aldrig funnit anledning att även bjuda på mitt privatliv. Jag har varit väldigt tydlig med integriteten. Bland annat för att jag sett hur många som blivit kända väldigt snabbt inte klarat den gränsdragningen, vilket fått konsekvenser.

Men på senare år har du lättat på förlåten och bland annat släppt in tv-team till ditt sommarställe på Värmdö för inspelningen av ”Fest hos Bindefeld”. Hur kändes det?
– Det var efter att jag släppt min bok ”Trädgården är en fest” som ett produktionsbolag hörde av sig med programidén. Eftersom jag alltid hållit på min integritet var det ett svårt beslut att fatta. Men världen har förändrats genom sociala medier, framförallt Instagram. När jag lägger upp bilder från till exempel min trädgård, släpper jag in människor i min privata sfär. Därför jag valde att tacka ja. När vi skulle börja spela in kände jag mig oerhört nervös. Men det var ett bra inspelningsteam och jag kände mig trygg med dem. Efter två säsonger känns det ändå som att jag kommit undan med integriteten i behåll.

Var kommer trädgårdsintresset ifrån?
– Det har funnits där hela livet och det är framförallt min morfars förtjänst. Han lärde mig väldigt mycket om trädgårdsarbete när jag var liten.

Känns det vemodigt nu när hösten drar in och trädgården inte står i full blom längre?
– Ja, absolut känns det sorgligt när blommorna vissnar och när växter ska flyttas till frostfria rum. Jag är inte för fyra årstider, det hade räckt med vår och sommar. Jag skulle vilja ha Medelhavsklimat, så att det aldrig kryper under nollpunkten någon gång på året.

Efter gymnasiet valde du att bli frisörelev i stället för att studera på juristlinjen i Uppsala där du kommit in. Hur tänkte du då?
– Jag har alltid valt att gå min egen väg och just då ville jag testa på att vara frisör, vilket mina föräldrar inte var så glada över. Men jag fick de finaste betygen, flyttade från Göteborg till Stockholm och fick många kändisar som mina kunder. Det gav mig ett viktigt kontaktnät som jag hade nytta av när jag började med festarrangemangen.

Har du någon gång ångrat att du inte läste vidare?
– Jag är inte den som ångrar något, utan ser i stället allting jag gjort som byggstenar som skapat det jag har i dag.

Du har sagt att du har förmågan att använda båda hjärnhalvorna, kan du utveckla det resonemanget?
– En del är rationella och kan logistik, matematik och budget. Andra har den estetiska förmågan med sinne för färg och form. Jag har sinne för färg och form, men är samtidigt strukturerad när det gäller logistik och ekonomi. Det är en del av min framgångsfaktor. Jag har sett många exempel på människor med den estetiska förmågan som inte får ut något av den eftersom de inte kan något om logistik och budget.

Det sägs att du har ett extremt kontrollbehov, hur ger det sig uttryck?
– Såtillvida att jag har satt mitt namn på dörren till mitt företag och har det yttersta ansvaret för allting som görs här. Kontroll är en nödvändighet för att jag ska kunna stå till svars.

Du ser alltid så fräsch och välmående ut, vad har du för knep för att hålla kroppen i form?
– Jag tränar en hel del med personlig tränare och så tänker jag på vad jag äter och när jag äter. Jag har ingen speciell diet, men jag undviker kolhydrater. Det har visat sig fungera för mig.

För några år sedan startade du en stiftelse till minne av Förintelsen och gav bort stora delar av din förmögenhet, var det din judiska bakgrund som låg bakom det initiativet?
– Absolut är det så. Min farfars familj utplånades under Förintelsen. Det arvet har jag tagit med mig och ville göra någonting vettigt utifrån min kunskap och den plattform jag skapat, samt att använda mina pengar på ett förnuftigt sätt. Jag är otroligt tacksam mot kungahuset och Drottning Silvia som höll tal och delade ut stipendiet på Förintelsens minnesdag den 27 januari år.

För ungefär ett år sedan blev du pappa för första gången i livet och gifte dig med partnern Nicklas Sigurdsson. Hur har papparollen till Simeon förändrat ditt liv?
– Till att börja med så innebar det att jag lättade ytterligare en del på integriteten kring mitt privatliv. Sedan blir det förstås en drastisk förändring. Från att livet har varit hyfsat enkelt, krävs det nu en annan organisation och logistik för att det ska fungera. Allt som vi gör och tänker utgår från Simeons välmående. Men det är absolut inget besvär, utan en stor glädje eftersom vi väntat så länge på att få ett barn. Det är en lång och kämpig process när två killar ska skaffa barn och vi var väl förberedda när han kom till oss.

Har du en strategi för hur han ska uppfostras för att bli en bra samhällsmedborgare?
– Det tänker vi på så gott som varje dag, även om han bara är ett år. Vi pratar mycket om hur vi ska fostra, forma och skulptera honom för att han ska bli en snäll och bra medmänniska. Vi behöver mer sådana människor i vår värld.

FAKTA OM MICAEL BINDEFELD
Ålder: 58.
Familj: Gift med Nicklas Sigurdsson, sonen Simeon ett år, brodern Thommy.
Bor: Lite överallt. Lägenhet på Östermalm, sommarhus på Värmdö, en gård i Småland och ett boende på Mallorca där jag framförallt tillbringar tid under vår och höst.
Gör: Har gett ut boken ”Min trädgård är en fest” och jobbar just nu med förberedelserna inför galapremiären av filmen ”Solsidan”. Står bakom Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen där årets stipendium gick till kompositören Jacob Mühlrad som i höst har premiär på ett körverk som bygger på en fiktiv monolog mellan honom och hans morfar som överlevde Förintelsen. Mer finns att läsa på www.bindefeldstiftelse.se
Fritidsintressen: Trädgård förstås, och så älskar jag djuphavsdykning. Jag har dykt på en del exotiska platser runt om i världen. Men med ett litet barn att ta hand om blir det nog mer av Bamseklubben än djuphavsdykning de närmaste åren.
Min bästa egenskap: Att jag är ärlig, lojal och vänfast. Säger alltid vad jag tycker, vilket ibland kan vara på gott och ont.
Min sämsta egenskap: Mitt i allt mitt ordningssinne har jag en slarvig sida som till exempel innebär ett ostädat skrivbord och en garderob som är rena katastrofen. Ovanpå det är jag en tidsoptimist, samtidigt som min ordningsamma sida säger att man alltid ska vara i tid för att visa respekt.